När jag var liten och växte upp så gillade jag att cykla runt i staden med mina vänner på samma cykel, eftersom mamma inte kunde köra oss. Vi inte någon platt skärm,mobil som gjorde att vi satt inne hela dagarna.Vi älskade att vara utomhus och vi ville absolut inte vara inne.

 

Vi hade blåmärken och skrapsår och vi hade en  barndom som dom flesta tyvärr inte har i dagens samhälle. Jag som mamma har ett ansvar för min son och jag vill att han ska få uppleva samma roliga saker som jag fick när jag var yngre.

 

Vi är utomhus och skapar minnesvärda minnen och lär oss nya grejer varje dag här ute på landsbygden.Jag ser ingen anledning till att han ska få en egen iPad och sitta fast klistrad framför den.Vi passar i stället på att träna hans balans med hans balans cykel medans snön lyser med sin frånvaro.