Idag på eftermiddagen har jag ängnat min tid åt att försöka att lugna sonen som är väldigt ledsen över att hans förskola har brunnit. Jag kan inte göra så mycket mer än att finnas där för honom och ta en grej i taget.Man får väl tänka att det måste vara någon brist i kontakterna där uppe i hjärnkontoret på den/de som gjorde det.Jag personligen kan inte förstå innebörden av krossa en ruta och se till som det börjar brinna på en förskola.Vi föräldrar vill såklart  att våra barn ska minnas sin förskoletid som en tid fylld av glada minnen.Förskolan är barnens andra hem där dom spenderar väldigt många timmar och känner en trygghet med pedagogerna.Nu har både barnen och pedagogerna fått lämna allt och ovisheten är inte alls rolig för någon av oss.Jag klarar inte av att skriva mer så avslutar här och nu.
 
Precis för en vecka sen så gick jag hem från praktiken för att jag inte mådde bra.Jag låg hemma resten av veckan med feber och huvudvärk. Idag när jag kom till förskolan efter praktiken så meddelande pedagogerna mig att Wille inte har varit sig lik.
 
När vi kom hem så var han kokhet och hans små ögon vissade tydligt att han inte mår bra.Det var bara att klä av honom alla hans kläder och försöka ta tempen på honom.Det var som jag trodde han hade feber.
 
Nu ligger han och sover här i sängen bredvid mig.Han är lika varm som ett värme element stackan och inte nog med det så har han en väldigt jobbig hosta också.
Vi låter våran son  vara delaktig i det mesta här hemma.I dag var det inget undantag  och trädgårdsarbete hittar vi på ett roligt och säkert sätt. Det hela handlar om att vi har roligt samtigt och att han inte ska känna någon press.Han älskar att få vara med och känna sig duktig.Jag tog fram säckar för att lägga all löv i men han kom på ett annat sätt att köra i väg alla löven.