Idag har det gått exakt en vecka sedan jag valde att låta honom somna in, något som jag aldrig ångra (men det är sååå tungt 😥)Att låta honom få somna in akut var för hans egna bästa.
 
När inte smärtstillande medel kan hjälpa längre mot smärtan för hans atros i fram benen  och dessutom börjar få ont i ryggen var jag tvungen att fatta ett beslut. Jag vägrar låta min älskade fyrbenta vän gå ner sig och experimenteras.
 
 
Det här med att gå vidare i livet när man minst sin fyrbenta bästa vän är oerhört svårt och jobbigt🤣.Vi kommer aldrig glömma våran vackra underbara trognaste Rex.
 
Det svåraste är att jag måste samtidigt lära mig att leva utan honom vid min sida och lära mig att leva livet utan hund🐕 Vi hade ett sånt speciellt band mellan oss och lika så han och sonen.Det kommer att komma ett inlägg om hur sonen tar det hela men när vet jag inte riktigt.