Letar som en tok överallt men hittar liksom inte Willes underställ tröja som jag la i soffan. Tydligen hade den bara ramlat ner på hunden som låg och sov på mattan.Jag som precis hade gett upp hoppet om att hitta den nu i kväll.Hade det inte varit så att jag skulle ta sista promenaden med Rex så hade jag nog trott att tröjan hade fått egna fötter.
 
Den senaste tiden har kommentarer från omgivningen kraftigt ökat.Jag blir så ledsen och förbannad på samma gång.Jag är inte den som i vanliga fall tar åt mig utan skakar av mig mesta.Jag fick en kommentar när jag var ute på promenad med sonen och hunden som jag inte kan släppa.
kommentaren kom från en tant som stannade med sin bil : Tycker du att det är vettigt att utsätta din son för den farliga mördar hunden helt i onödan?Du som mamma ska skydda din son från allt farligt och inte utsätta honom från att kunna bli mördad.
Jag visste inte riktigt vad jag skulle svara och fortsatte med promenaden som om ingenting hade hänt.
 
 
 
För mig är det är viktigt att engagera Sonen i hunden och visa hur man gör med hunden.Hur man klappar fint, hur man leker med hunden tillsammans.Det är viktigt att den vuxna alltid finns där i närheten och hela tiden visar hur man gör och stöttar dom i sin relation eftersom man som vuxen självklart alltid har det yttersta ansvaret, även när barnet är mycket större.Det är absolut förbjudet att störa hunden när han sover/äter mm.Det är minst lika viktigt att hunden låter sonen vara ifred.Många hundar kan dessvärre bli farliga med fel hantering.Alla hundar kan hugga om de känner sig trängda.Jag vet att vissa hundraser är svårare att hantera och kräver mer än andra, men det gör dem inte mindre betydelsefulla eller mer hemska. De är individer. Hundar blir som man formar dem.Det har ingenting med rasen att göra.Vi är inte dom enda småbarnsförälderna som har en Rottwailer som familjemedlem.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Det här med att barn och hundar får starka band när de växer upp tillsammans är ett levade bevis för oss här hemma.
Alla dagar är inte tiptop, frid och fröjd och en dans på rosa moln utan snarare tvärtom.Jag har sen den dagen vi kom hem från BB låtit våran rottweiler vara delaktig när det gäller våran son.En regel vi har här hemma är att vi ska respektera varandra.Vi får inte under några omständigheter rida på hunden eller dra i hans svans,öron mm.Nu är Wille i den åldern där han mer än gärna testar sina föräldrar.Vissa dagar vill jag bara slita mig själv i håret eller rymma hemifrån för en stund.Nu under förmiddagen tog jag med mig wille och Rex ut på en promenad i skogen.Wille somnade på vägen hem i vagnen och Sover just nu.
 
Gillar du mitt inlägg? Glöm inte att lämna en kommentar eller tyck på hjärtat här under ❤👎