Det är inte alltid lätt att vara förälder särskilt när man är trött och har ett barn som har världens energi.
Jag förstår verkligen inte riktigt vart han får all sin energi i från.Han borde igentligen vara lika trött som en annan är.Han har sprungit runt och hittat på massa med bus med sin farbror som är 4 år äldre än honom efter förskolan.När vi kom hem sprang han genast till sina bilar och börja leka självständigt.
 
 
 
 
 
 
 
Den senstare tiden när jag ska lämna min son på förskolan känner jag en klump i magen. Det har gått så långt att jag snart inte vågar lämna min son på förskolan.Förskolepedagogerna är jätte bra och gör ett kanon jobb med med våra barn.
 
Jag har stor respekt för förskolepedagoger i allmänhet och uppskattar deras arbete.Förskolan ska var en säker och trygg plats för både barn och personal att vistas i.
 
Men tyvärr känner jag inte att förskolan längre är en trygg plats för våra barn eller Förskolepedagogerna.
Vi föräldrar måste ju känna sig trygga när vi överlåter det dyrbaraste vi har.
 
En av anledningarna som ligga bakom det hela är  att flera skolor runt om i Norrköping har drabbats av anlagda bränder de senaste månaderna. 
 
 
Det är klart att man känner oro när det händer sådant i sin stad och att en av dom anlagda bränerna
 Är sonens förskola. Man tänker att om den/dom kan   göra detta på kvällarna/nätterna så kan de  lika gärna göra det här,dag tid när barnen,Förskolepedagogerna är på plats
 
Den tanken kan jag inte riktigt släppa och det är den tanken som gör mig riktigt orolig.Jag har blivit riktigt nojig över allt som rör förskolan.
 
Till exempel innan jag går in och väcker sonen så måste jag bara kolla min mail och nyheterna.Jag vill försäkra mig om att jag inte väcker honom i onödan..
 
 
Hör jag blåljus när jag befinner mig på praktiken och han på förskolan får jag en obehaglig känsla.När han är på förskolan och min mobil ringer får jag en inre panik i hela kroppen.Jag vet ärligt talat inte hur jag ska bli av med denna oron.
Vi satte oss nere vid sjön i närheten av där vi bor och åt våran picknick.Det blev ett väldigt mysigt avslut på denna veckan nere vid sjön tros att det blåste en del.Det är bara så synd att skogen är så förstörd efter att dom har avverkat skogen.Det är väldigt svårt att ta sig fram och tillbaka till sjön men med lite envishet så går det.Jag är så glad över att Jimmie orkade hänga på oss,han har nämligen legat  ner bäddad i sängen sen onsdagskväll med feber.