Ibland kommer det tillfällen då gnäll och skrik  gör att man som förälder mest av allt får lust att lämna allt och dra.Ibland är det välbekanta rådet att blunda och räkna  till tio,det enda sättet att komma ner på jorden igen.Men ibland räcker det inte att bara stå stilla och räkna för att orka med ett barn som inte vill samarbeta.

 

Det tar på mig både psykiskt men även fysiskt när sonen är som han har varit idag.Det är inte lätt alla gånger för någon av oss och det är klart att han inte gör detta av medvetenhet.Men när man är i det hela så tar det på en mer än vad man faktiskt tror.Nu är tålamodsbanken full laddad igen efter promenad med hunden på egen hand.I morgon återgår vi till vardagen igen och det ska bli så skönt med rutiner igen.