Det är inte längre en självklarhet att barn får sitt rörelsebehov tillfredsställt i sin vardag på samma sätt som när en annan fick som barn.  Jag har funderat fram och tillbaks om jag ska dela mina personliga åsikter gällande detta ämne eller inte.Jag är inte en person som är tyst i vanliga fall så varför skulle jag börja vara det nu helt plötsligt?

Barn har en naturlig rörelseglädje som bör uppmärksammas,den ska inte dämpas genom att sätta en padda/mobilen i händerna på dom.När man känner sig stressad tar man gärna genvägar till hands.

Den självklara rörelseträningen är en naturlig del i våran familj både för oss vuxna och för sonen.

Utevistelsen för våran del ser vi som en stor glädje.Det gäller bara försöka hitta motivationen till att hitta på aktiviteter utomhus nu under vinterhalvåret.

 

Ingen av oss är skapade för att sitta stilla framför en skärm flera timmar,utan man mår betyligt bättre av att få röra på sig.Jag vet att det är känsligt att säga det, men så är det.Det ändå vi föräldrar som avgör hur mycket barnen rör sig om dagarna.

 

Jag måste erkänna att jag är väldigt mänsklig av mig och är inte heller är på topp alla dagar om året .Det finns inte en enda människa som har ett bekymmersfritt liv det svär jag på.Trots allt är det viktigt att sonen inte blir lidande för att jag själv inte är på topp.

 

Vi hittar på olika aktiviteter både inomhus och utomhus om dagarna.Jag vill att Wille ska växa upp som vi gjorde när vi var små och få utforska livet utan padda/mobilen.Att vara förälder är den största gåvan och svåraste i livet.Har man skaffat barn får man ju ta sitt ansvar som förälder.Jag förstår mig inte på egocentrisk föräldrar som endast ta hänsyn till sina egna behov?